Bridezilla report 14

Det är tur att vänner och bekanta gjort sånt här förr. Jag får ångestsvettningar och obehagsrysningar så fort jag försöker googla nåt bröllopsrelaterat och alltid tycks hamna på bröllopsforum där folk faktiskt (förlåt alla brudar) verkar helt besatta. Det är väldigt starka känslor kring allting. Folk vill lägga sig ned och dö om inbjudningskorten är fel gräddvita nyans och sånt. Nu har jag i alla fall via tips från folk jag bedömer har gott omdöme lyckats hitta en fotograf som inte tar vaselinsmetiga bilder och en sömmerska som verkade mycket trevlig och trodde det skulle gå finfint att sy en klänning till mig tills i oktober. Nu är det bara att övertala blivande maken om att det är väl investerade pengar för en vettig fotograf (han är tidningsfotograf så hans bilder är mer reportageaktiga och dokumentära än gullegull-poserande) om man nu ändå ska föreviga det hela. Och hålla tummarna för att jag orkar med provning och ståhej kring en klänning.

Jag har börjat oroa mig lite för karlns brist på intresse för sin outfit, men jag tror jag har fått honom att inse att det är dags att styra upp saker lite i alla fall. Han har sett ut ett par skor (jag sköter ju lackskogrejen själv så han kan ta vilka finskor han vill) och fått i uppgift att hitta väst och slips. Han har fått noggranna instruktioner kring detta – svart väst och mörklila slips utan mönster. Han har redan en riktigt snygg kostym som knappt varit luftad, men kanske kan jag övertala honom till att köpa en ny ändå. En karl kan aldrig ha för många snygga kostymer. Tyvärr är det först när det kommer till hemelektronik som jag ser den där riktigt genuina shoppingglöden tändas i hans ögon, så jag får väl inte hoppas på allt för mycket.

Har ju fått lite kommentarer från nära och kära bekymrade kring hur jag har tänkt att jag ska orka med att gifta mig. Mitt allmäntillstånd är ju inte det bästa för tillfället och orken mycket begränsad. Ja, jag antar att jag bara får hoppas på det bästa nu. Att jag blir friskare innan det magiska datumet. Ringarna är graverade, vigselförrättaren bokad och idag fick jag även bokningsbekräftelse och förskottsfaktura från stället vi bokat för middagsgalej. Det är no turning back, som man brukar säga. Gift ska jag nog bli oavsett. Vigselförrättaren får väl komma hem till oss eller till sjuksängen om det kniper och så får gästerna äta den fina middagen in in courtesy of us och roa sig bäst de kan. Det är ingen idé att fundera så mycket mer på det för jag kan inte styra det i alla fall…

Jag kan bara försöka planera saker så gott jag kan innan, låta min kära sambo göra all the dirty work samt inte bry mig så mycket om detaljer och se till att boka/fixa/ringa de dagar jag har nån ork så att jag behöver göra minimalt med saker när det väl är dags.

Nog med tråk, och mer bridezilla…

HOT OR NOT?
Jag har fått cravings efter en en pälscape (fuskpäls så klart, allt annat är uteslutet för min del) och kanske en matchande muff (jaja, det heter ju så). Kitsch eller fint? Jag ska ju ändå vara oktoberbrud. Och sen är frågan, svart eller vitt? Det slutar väl med att jag har plymer i håret och en fjäderboa. Vad är det för fel på mig?

Börjar fundera på om kravatt inte är the way to go för herrn. Istället för slips alltså. Är inte det lite stiligt? Eller pråligt…

Decisions, decisions….

Advertisements

5 reaktioner på ”Bridezilla report 14

  1. Mr Y skriver:

    Många beslut är ett avvägande mellan vad man borde och vad man vill. Bara den ena tenderar att ge äkta tillfredsställelse i efterhand.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s