Festligheter och glam

Jag tycker lite synd om min sambo. Inte bara för att han är ihop med mig, utan för att hans födelsedag inte direkt blev nån festligheternas höjdpunkt i år. Han var hemma förkyld från jobbet och jag var iväg på sjukhuset halva dagen.  Ingen frukost på sängen och inget fancy restaurangbesök. Inget party och inga ballonger.

Dessutom har jag den senaste tiden varit för trött och klen (och ska erkännas – haft för kass framförhållning) för att springa i affärer och shoppa fina presenter. Fick bli en klassiker – skriftliga utfästelser om ekonomiskt understöd vid shopping av nördiga attiraljer längre fram i tiden. Men jag hann ändå köpa några små grejer, även om de inte blev inslagna i fint papper. Det är ju halva nöjet med presenter tycker jag, att välja nåt fint pappir med kaniner, bumbibjörnar eller skojiga prickar på och slå in allt lite så där taffligt som bara jag kan, med alldeles sönderkrullade presentsnören i guldglitter. Och sen se mottagaren slita upp det på tre sekunder och kasta det noga utvalda presentpappret med dansande clowner på i soporna utan att blinka….Nu när jag tänker efter ska jag nog ge bort alla presenter inrullade i ICA-plastkassar även i fortsättningen…

Men jag tycker ändå jag gjorde en fin insats med tanke på förutsättningarna. Vem vill inte ha en robotpenna? (I alla fall om man får ett par Koss-hörlurar som man önskat sig också). Och mest stolt är jag ändå över att jag trots bristande ork och engagemang lagade en kärleksfull kaka till födelsedagsbarnet. Även om den serverades runt midnatt…
Men kanske var det lite väl hög tråkfaktor på att baka en simpel chokladsockerkaka, även om den var hjärtformad. But anything goes om det är grädde, hallon och jordgubbar on top. Den var mer söt än god tyvärr. Sådan matte sådan mat, som man (inte) brukar säga. Men min sambo är alltid snar att se det positiva med allt: ”Men det var väl bra att den inte var så jättegod, för då hade vi ju ätit upp hela!”. Lovely. Från små barn och…födelsedagsbarn…får man höra sanningen…

Ännu en spännande rapport från mitt så kallade liv. I morgon: ”Konsten att vika origami av Lambis toalettpapper”.

(Mästerbagaren tipsar också om att man inte ska lägga på vispgrädde förrän kakan svalnat. Om man inte gillar när den blir mer som ovispad kaffegrädde i konsistensen förstås).

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s