Ännu ett offer på moralpanikens altare

Egentligen är det vanskligt att ge sig in i den här debatten, men jag gör det ändå.
Ganska få har ännu reagerat på barnporrlagens orimliga tolkning i fallet med mangaserieöversättaren i Uppsala, men det verkar ändå som om serieintressenter, bloggare och piratpartister hör till de som vågat ryta till. Tyvärr skötte väl PP:s Rick Falkvinge det hela lite okänsligt till en början och fick inte ut partiets egentliga ståndpunkt (men kanske sin egen?). Hur det mottogs av media visar ju tydligt hur känsligt ämnet är…

Alla andra verkar skiträdda för att ta i den här debatten eftersom minsta antydan om att man ifrågasätter rimligheten i tolkningen av lagen verkar indikera att man tycker att pedofili är ok, att övergrepp på barn inte är nån big deal och att vem som helst kan sitta hemma med hårddisken fylld av barnporr. Vilket är absurt. Jag har inte hört nån, utöver pedofilerna själva, som företräder en sån åsikt.

Att inte kunna se skillnaden mellan moralpanik och verkliga brott, och att göra grova överträdelser mot enskildas integritet för att skydda saker man anser är viktiga tycks bli allt vanligare. Det absurda i att sila myggor och svälja kameler verkar ingen riktigt inse är första steget till allt som inte har med demokrati att göra. Jag har slutat köpa argumentet att ”har man bara rent mjöl i påsen har man inget att vara rädd för”. Det är inte sant. Godtyckliga tolkningar av lagar kan mycket väl drabba personer som är ljusår från att ha begått nåt av de brott som lagarna skapades för att reglera. IPRED och FRA var bara början. Ett samhälle med övervakning, censur och inskränkningar i den enskildes privata sfär är redan här. Och majoriteten av befolkningen reagerar inte ens. Lathet, blindhet eller brist på insikt? Jag vet inte, men det är skrämmande hur som helst.

Som alltid säger Fredrik Strage saker bättre än jag kan. Läs blogginlägget Min olagliga bokhylla och fundera lite på rimligheten i lagtolkningen. För bakgrund och förklaring kring mangaseriers estetik och intervju med den dömde mangaserieöversättaren se Oscar Swartz blogginlägg Se de förbjudna mangabilderna. Jag tycker också att japanologen och tecknaren Maiburogus blogginlägg Jag är en brottsling var en tydlig fingervisning om hur konstigt lagen tillämpas.

Vi börjar få en slags moral som allt mer påminner om den amerikanska där våldsskildringar anses mindre skadligt än alla skildringar av sexuell natur. Vilket förstås handlar mer om sexualmoral än om brott. I förlängningen kommer det att leda till orimliga tolkningar kring vad som är pedofili och övergrepp och förskjuta debatten om vad som egentligen påverkar barn och deras möjlighet till att ha en barndom fri från påklistrade vuxna bedömningar av deras sexualitet eller asexualitet. Hur kan så många föräldrar utan att blinka acceptera att deras lågstadiedöttrar kopierar och anammar sina vuxna idolers sexualiserade uttryck i klädsel, utseende och agerande och sitter sen glatt och tittar på talangtävlingar på TV där detta visas upp utan nån tanke på ”pedofil”-lockelsen, men samtidigt förfasas över att att mangafigurer som ser ut att vara under 18 är tecknade nakna (en mangafigur är by default är i sitt utseende ungefär lika lätt att sätta ålder på som ett penntroll)? Hur tänker man där? Är nakenheten i sig alltid sexuell medan allt sexualiserat är ok så länge det är påklätt? I think not. Tänkte på hur det konstiga tankesättet nästlat sig in i ens medvetande när jag gick en promenad på stranden och fotade havet, samt stannade och fotade några barn som byggde ett sandslott. Och det var läskigt att jag verkligen tänkte: ”vilken tur att de var påklädda så jag kunde ta ett foto”. Om de hade varit nakna då hade jag plötsligt varit en suspekt person med pedofila böjelser…Eller?

Nakna barn är nåt helt oladdat och naturligt. Den förvrängda vuxna blicken på det nakna barnet är det onaturliga. Sexualitet finns så klart även hos barn, no doubt. Men på deras villkor. Den ska inte heller tolkas, tydas och exploateras av vuxenblicken. Den vuxnes roll är att förklara för barnet vad som är ok och inte när det gäller integritet kring den egna kroppen och hur man agerar mot de som försöker överträda den gränsen. Barn begår ibland ganska intrikata sexuella övergrepp på varandra, utan att i många fall ens förstå att det är annat än en form av mobbing (och det vet vi ju alla hur vuxenvärlden ser på mobbing –  ”barn är barn”, ”en lek som spårade ur lite”, ”xx är ju lite speciell och har svårt att interagera med de andra barnen”). Men det talar man sällan om. Den kränkningen och de spår den sortens övergrepp ger. Barn som kränker barn. Där är ”alla offer”. Tydligen.  Jag vet inte vad jag anser om det, mer än att i vissa fall kommer en sida av ”offren” att bli vuxna förövare och det vore bra om de fick hjälp innan de hamnade där…
Vuxna som inte respekterar barn och andra vuxnas integritet kring deras kroppar och sexualitet är de som alla lagar mot övergrepp ska inriktas på i första hand. Men även barn som medvetet eller omedvetet använder sexuella kränkningar som maktmedel mot andra barn borde samhället ägna resurser åt.

Det trivialiserar verkliga övergrepp på barn att  tillämpa lagstiftningen mot barnporr genom att fälla en översättare av japanska mangaserier för barnpornografibrott. Alla sexuella skildringar av ”barn” under 18 år är enligt lagen barnporr. Vilket förstås blir helt absurt i vissa lägen. På samma sätt som man inte rimligen kan anse att en 16-årig kille som har sex med sin 15-åriga tjej är pedofil eller att om de skulle ta nakenbilder på varann så är det barnporr. För att ett övergrepp ska ske måste det finnas ett offer. Att det finns så många barn som utsätts för verkliga övergrepp och inte får hjälp och inte blir trodda samtidigt som Uppsala tingsrätt anser att alla barn och allas barndom blir kränkt av att det finns nakna seriefigurer med ”för små bröst” hemma hos en mangasamlare gör mig så beklämd att jag verkligen undrar om de som sitter i den lagtolkande sfären är förmögna till nån realitetskontroll. Det blir mer och mer så i vårt samhälle att allt som majoriteten inte känner till eller vet nåt om är ”fel”,”skumt” och tyder på nån typ av störning eller perversion. Att läsa och äga japansk manga är tydligen att räkna dit.

Det är förstås en rimlig fråga att ställa om man då ska tillämpa samma konsekventa tolkning av lagen när det gäller fiktiva skildringar av våld, våldtäkt, mord och andra straffbara handlingar. De flesta verkar acceptera att man inom litteratur, i serieteckningar och film kan återge fiktiva berättelser där obehagliga och brottsliga handlingar äger rum och att varken framställandet, konsumerandet eller ägandet har nåt samband med utförandet av de brotten.
Men nu plötsligt pekar prejudikaten på att skildringar av sexuell art rörande de som är under 18 även kan komma att omfatta konst, teckningar, fotokonst, spelfilmer och litterära verk. Så en kärlekshistoria om två tonåringar på högstadiet innehållande en sexskildring skulle med andra ord mycket väl kunna ses som barnporr om den här inställningen fortsätter.

Jag vet inte hur många av er som läst John Ajvide Lindqvists skräckroman ”Låt den rätte komma in” (eller sett filmen) men en av huvudpersonerna i berättelsen är ett barn (visserligen en vampyr, så rent tekniskt ett par hundra år över 18) som lever tillsammans med en vuxen man, en pedofil. I filmen skildras detta inte lika tydligt som i boken, och det är säkert medvetet. Men det är en avgörande faktor i själva berättelsen – det ömsesidiga utnyttjandet mellan mannen och vampyren. Där mannens drivkraft helt klart är att vampyren är ”ett barn”. Det skrämmer mig att de mycket grafiska och otäcka vålds- och mordscenerna i boken förmodligen aldrig skulle ifrågasättas, men att den andra delen av berättelsen skulle kunna falla under censur om den här trenden av lagtolkningen fortsätter.

Jag tänker på många filmer jag sett som i detta fall helt uppenbart skulle anses bryta mot alla morallagar. ”Thirtheen” med Holly Hunt som mamma till en 13-årig dotter som ”spårar ur” och börjar med droger, sex och vilt liv (sexscener mellan 13-åringar och äldre killar), Todd SolondzHappiness” (en svart komedi om en uppfuckad familj där tre systrar har olika problem med kärlek och sex. Främst en av kvinnornas man har allvarliga issues – hans pedofila böjelser spårar ur) och kanske ännu mer Larry Clarkes filmer ”Kids” och ”Ken Park” som också handlar om underåriga ungdomar på glid – droger, sex och våld (kommer ihåg att jag blev både illa berörd och äcklad när jag såg ”Kids” – men mest för att ”barnen” var så sjukt avtrubbade och pseudovuxna). Även fast filmerna alla är amerikanska har de sluppit censur eftersom de anses ha ett konstnärligt värde. Men eftersom det bara är en smaksak som styrs av opinionen (som nu verkar svänga) finns det inget som säger att såna filmer inte i en framtid skulle bli förbjudna. Och kanske blir Sverige ett ”föregångsland” inom detta område. Mangadomen pekar tyvärr lite åt en öppning åt det hållet.

Jag är ingen stor kännare eller intressent av manga. Jag tycker det är ganska tråkigt, och berättandet och skillnaderna mellan japansk och svensk kultur gör det svårt för mig att ta till mig serierna. (Vi har lite recex av manga hemma, utgiven av BonnierCarlsen, barnboksförlaget, som jag försökt läsa lite i men tappat intresset för rätt fort och skänkt till brorsbarnen. Jisses, det kanske leder dem rakt i fördärvet? Finns det nakna seriefigurer i dem kanske?)

Men jag vet många, både barn och vuxna, som är förtjusta i manga. För att förstå manga måste man ju också känna till grundförutsättningarna kring olika genrer av manga, målgrupperna för olika typer av manga och den japanska kulturen. Det finns ju lika många sorters manga som det finns filmgenrer, och då förstås även porrmanga (men notera att det som killen i Uppsala dömdes för inte var innehav av porrmanga utan ”vanlig” manga) som kallas hentai. Inom denna genre finns det många underkategorier som till exempel inriktas på homosexuella relationer yaoi (bög) och yuri (lesbisk), fetischer (BDSM och liknande) samt mer eller mindre utflippade saker som sex mellan människor och fantasyvarelser och en tydligen mycket poppis mangascifiporrvariant – tentakelmonstervåldtäkter.

Det är också mycket stort med lolita-temat i Japan, både i vanlig populärkultur, mode, musik och i porrkulturen. Det är inte obekant i västvärlden heller om man säger så, men plötsligt blir det en het potatis just inom mangatecknandet. Jag tycker att det är mycket olyckligt, oavsett mina egna preferenser. Att klä sig i knästrumpor, volangkjolar, ha små parasoll och tofsar i håret är en stil (lolita) ingen flirt med pedofiler. Det är till exempel stort inom gothkulturen och vi såg många (vuxna)  tjejer klädda så på den tyska festivalen vi var på – WGT.

Man kan tycka vad man vill om att skildringar av sex eller porr i allmänhet är omoraliskt, att seriefigurer inte ska vara nakna eller ha sex eller att man inte ska åtrå ungdom (varken rent sexuellt eller på andra områden) samt att man inte ska fantisera eller tända på saker som majoriteten inte tycker är sexigt. Personligen har jag mycket svårt att se att tecknad porr (oavsett om penntrollsfigurerna har heterosex, homosex, binder varann eller har tentakelmonstersex) skulle ge mig så mycket. Men så länge spelfilmsporr inte är förbjudet kan jag inte se att de som nu skulle vilja läsa porrmanga ska drabbas av andras smakpreferenser. Och jag tycker än mindre att nakna mangafigurer (och deras bröst) i vanlig manga ska göras till ett fall för juristernas utlåtanden.

Vad är nästa steg, att förbjuda folks sexuella fantasier? Eller kanske till och med iscensättande av detsamma? Plötsligt när ni leker skolfröken och olydig elev kommer moralpolisen instormande och frågar hur gammal du egentligen ska föreställa att vara där i din skoluniform. Och innan du vet ordet av är du ett offer för övergrepp och frugan är pedofil. För i rollspelet var du ju under 18 alla gånger, annars hade du ju aldrig haft kortbyxor…

Och tänk om din myndiga tjej har påfallande små bröst och avyttrat sin könsbehåring och du skulle komma på den helt befängda idéen att fota henne när hon kliver ur duschen. Då står du där med innehav av barnporr och exploaterar alla oskyldiga barns barndomar.

Det är dags att tänka till lite. Vad är ett offer? Vad är en förövare? Vad är konstnärlig verkshöjd? Var går gränsen mellan sund sexualitet, fiktionens gränser och övergrepp? Får man tänka förbjudna tankar? Får man skriva ner dem, teckna dem eller konstnärligt bearbeta dem? Får man som offer som utsatts för övergrepp tidigare i livet återge sina upplevelser i en fiktiv berättelse, i skrift, bild eller film eller begår man därmed ett övergrepp på alla andra barn och deras barndomar?

Btw så har jag som van internetanvändare ALDRIG ”råkat” se nån barnporr på nätet (för all del inte nån annanstans heller). Vad jag anser är barnporr alltså, prepubertala barn som exploateras sexuellt eller utsätts för övergrepp. En enda gång har jag sett en bild som är i närheten av det och den kom som spam till en mailadress. Jag blev väldigt upprörd och äcklad och skickade alla uppgifter om avsändaren till Rädda barnens tjänst för att anmäla barnporr. Risken att ”snubbla över” barnporr på nätet är minimal. Risken att se en tonåring halvklädd och i utmanande poser på bilder som de själva lagt upp på nätet är däremot överhängande. You do the math!

Advertisements

En reaktion på ”Ännu ett offer på moralpanikens altare

  1. nb skriver:

    ”Bara det skrämde mig, att jag tänkte ”vilken tur att de var påklädda så jag kunde ta ett foto”. Om de hade varit nakna då hade jag plötsligt varit en suspekt person med pedofila böjelser…Eller?”

    Oja tro inte nått annat, hade barnen varit avklädda och du som man hade passerat knäppande med en kamera så hade du omedelbart attackerats av en ilsken förälder som avkrävt dig kamera + film.
    Om du sedan i rent oförstånd hade nekat till detta så hade du antingen överfallits på plats eller kvarhållits tills polis anlänt och då direkt omhändertagits … Sverige 2010 …

    Alla är vi pedofiler (99,99% av oss vet bara inte om det)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s