The excitement of being me 2

Jag kan tänka mig att en del människor som läser min blogg gör misstaget att tolka mina anteckningar om livet, universum och allting som ett tydligt tecken på att jag lever en torftig tillvaro. Det är förstås inte sant. Varje dag är ett litet äventyr. Det händer massor av spännande saker. Idag till exempel…hmm…missade jag träningstiden eftersom mitt träningsställe har den dåliga smaken att ha så kallad ”sommartid”. Bara en sån sak.

Jag vet människor som skulle ta den strålande solen utanför fönstret som en ursäkt att gå utomhus en dag som denna, men inte jag. Ända sen jag flyttade hemifrån har jag glatt mig åt att ingen vuxen kommer och säger åt en ”ska du inte gå ut och leka istället, nu när det är så fint väder?” så fort solen tittar fram. Precis när Barbie och Big Jim hade fått ihop det eller man höll på att bygga kinesiska muren i lego eller nåt. Nej, jag ska vara inne och leka, för jag tycker bäst om inomhuslekar.

Men eftersom min sambo är på jobbet försvann mycket av de möjliga inomhuslekar som jag uppskattar mest (spela Yatzy och sånt så klart). Inte för att jag inte kan leka ensam, men det är inte lika roligt. Det gjorde mig lite missmodig först. Sen kom jag på att projektet ”sätta in räkningar i pärmar” inte har fått uppmärksamhet på väldigt länge. Genast blev jag på gott humör igen. Det var det eller sortera i strumplådan (hej tvåtusen udda strumpor – alla svarta – nu ska vi leka ”du som är singel ska dö”-leken. Mycket värre än ”Hela havet stormar” och ”Skära, skära havre” tillsammans). Eller dricka mig full på rosévin. Jag valde givetvis räkningarna. Mmm…organisera och sortera.

Jag upptäckte att de här pärmarna med räkningar i var väldigt fulla. Det gick inte att klämma in en enda liten mobilräkning, och ingen stor heller. Kanske, kanske borde man rensa ur dessa pärmar lite, tänkte jag. Och då noterade jag att jag sparat alla räkningar. Jag menar ALLA. Under tio år. Och jag brukar få en del räkningar ska erkännas. Jag blev lite rädd faktiskt. Vem är den här människan som sätter in räkningar i pärmar under små flikar och skriver på varje räkning när den är betald och sorterar dem i kronologisk ordning? Det måste vara nån som lider av ett svårt kontrollbehov. Ja, för man vet ju aldrig. Kanske kommer räkningspolisen och gör en razzia och då är det minsann bäst att man kan plocka fram bevis för att man betalat sin DN-prenumeration 2001. I tid.

Det fanns räkningar från när Glocalnet hette Telenordia och Comviq inte köpts upp av Tele2 än. Det fanns hyresavier från första lägenheten vi bodde i tillsammans.

Jag känner väldigt starkt att när jag ligger på min dödsbädd så kommer jag i alla fall att känna mig väldigt nöjd med att ingen, ingen kan komma i efterhand och säga att den där bruden hon lämnade efter sig sina betalda räkningar i en himla oordning. Jag skulle rekommendera ”Flik 13: Övrig shopping” för den som vill fördjupa sig. Men man kanske är mer intresserad av ”Flik 22: Avslutade krediter” eller ”Flik 18: Medlemsavgifter och liknande”. Det beror ju lite på tycke och smak.

Hello control. Jag har faktiskt inte insett vidden av min annoying personlighet förrän ungefär nu. Jag måste helt klart släppa loss lite. Kanske gå utan undies även om det inte är tvättdag. Eller stjäla godis från små barn. Eller bli kalasfull en helt vanlig vardag.

Eller kasta alla räkningar före 2007. Man kan ju inte slå sig lös hur mycket som helst.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s