Bridezilla report

Det är faktiskt först nu det slår mig att massor av människor tänker gifta sig i år just för att det är kungligt bröllop på gång. Jag har inte ens tänkt på det ”lilla sammanträffandet”. Jag har svårt att koppla Vickan och Daniels arrangemang till mitt eget, på nåt plan.

Och jag kan intyga att den enda anledningen att vi gifter oss i år är för att vi är så himla sega. Vi skulle ha gjort det när vi varit ihop i 10 år, i Las Vegas. Men planen sprack, och sen kom en del annat som bekant emellan. Och vi är ju så otroligt kassa på att få större projekt i rullning, så jag kommer nog inte att tro ens  på detta försök  förrän datumet är passerat och jag har nåt slags intyg på att det inträffat.

Trots att det som sagt var tänkt som en högst privat och modest sak, långt ifrån marängbröllopsklänningar och kyrkor, så verkar det på nåt sätt ändå som det är en massa saker som måste styras upp. Och ju mer jag surfar för att hitta olika saker så hamnar jag i bridezilla-träsket. Jag läser på forum och bloggar om blivande brudar som planerat sin bröllopsdag sen de var fem, har helt sjuka obsessions om varje liten detalj  och ärligt talat verkar de helt maniska…och galna. Det är EN dag vi pratar om. En enda jävla dag i hela deras liv. Tänk om det regnar liksom, eller blir fel nyans på inbjudningskorten eller farbror Börje blir för full. Ju högre förväntningar man har på det perfekta sagobröllopet desto mer kan ju gå fel. Om det är allt fluff och alla detaljer som räknas mest är man ju i riskzonen direkt.

Jag får svår ångest av att bara läsa allt detta. Samtidigt blir jag osäker. Är det nåt fel på mig? Varför drömmer jag inte om bordsplaceringsdekorationer med handgjutna kärlekssvanar i betong eller en bröllopsfotograf som är med oss 24 timmar innan ceremonin och tar konstnärliga svartvita bilder på mitt strumpeband så att vi kan ha ett bröllopsalbum som ligger på vårt soffbord som alla gäster kan bläddra i? Varför vill jag inte ha tärnor, brudnäbbar, tal, möhippa eller åka häst- & vagn till kyrkan? What’s wrong with me? Missar jag nåt? Kommer jag att ligga kallsvettig på min dödsbädd och gräma mig över att jag inte hade en krämfärgad puffärmsklänning med släp och dansade brudvals? Men det är så konstigt…jag blir bara full i skratt när jag tänker på mig själv i den situationen. Jag skulle känna mig som på maskerad, som om det var ett skämt. Och det är väl därför jag alltid känner mig så obstinat i såna här frågor. Det känns som nån försöker pracka på mig drömmar jag inte har, och aldrig haft.

Och min dröm (i budgetvariant) är faktiskt en helt annan. En där själva giftermålet, ceremonin och den där enskilda dagen är ganska irrelevant. Och där att jag ska vara nåns fru resten av mitt liv (förhoppningsvis. För trodde jag inte på det skulle jag faktiskt inte gifta mig alls…) är grejen. Jag tycker att det känns coolt. Och spännande.

Men ok, en liten, liten Bridezilla finns ändå i mig. Så fort man börjar så inser man ju att det finns massor av grejer även en anti-brud måste fixa med och styra upp.

ON:

  • Bokat datum
  • Bokat vigselförrättare
  • Skaffat två bröllopsvittnen
    (Min sambo hävdade dock att jag framförde förfrågan så luddigt att de kanske tror att de bara blev bjudna på nåt slags party. Får väl försöka förtydliga deras uppgift. Problemet är att jag inte riktigt vet vad de ska göra. Bevittna det hela? Skriva på nåt papper? Hålla ringarna? Kasta konfetti? Eftersom inga kompisar ska komma på själva vigseln och vi inte vill ha familjemedlemmar som vittnen var det lite klurigt att utse vittnen, men vi hittade några alkisar på en bänk. Näää. Vi frågade en av våra äldsta (han är ungefär lika gammal som min sambo, så så gammal är han inte) gemensamma vänner och hans tjej, verkade mest rättvist)
  • Berättat för familjemedlemmar som eventuellt ska närvara
    (Egentligen vill jag att det bara ska vara vi och vittnena på själva vigseln och hade lika gärna kunnat skicka ett sms till familjen efteråt, men jag gissar att ett par av dem inte skulle bli så glada. Så våra mammor, pappor och syskon ska få äta middag med oss efteråt i mån av att de orkar pallra sig till Stockholm. Och de som envisas kan väl få vara med under vigseln också. Det är så långt jag kan sträcka mig i detta)
  • Bestämt ett för oss båda sprillans nytt efternamn
    (Och skickat in ansökan om godkännande av detta till Patent- & registreringsverket. De har en handläggningstid på upp till fyra månader för att fundera på om det är anstötligt eller paxat, om nåt företag heter nåt sånt eller om det är nåt annat som hindrar. Eller så får vi ett efternamn som är all shiny and new. Det är inte alls särskilt spexigt, utan låter som en gnistrande kall dag i Narnia bara (Sambon mumlade nåt om att det vore dumt om vi kom på ett så bra efternamn och så dör det ut med oss. Håller med. Vi får adoptera nån 25-åring från Malawi när vi börjar närma oss pension, så vi vet att släktnamnet lever vidare). Om PRV har nåt att invända har vi minst två förslag till).
  • Bestämt vilka ringar vi ska ha
    (Och insett att även där måste man vara ute i god tid, tillverkningstid cirka 4 månader. Hur svårt kan det vara? Men jag gissar att det mest beror på kö. Vi är moderna människor och beställer saker på internet. Precis som tydligen väldigt många andra. Det känns lite läskigt, tänk om de inte passar? De är dessutom gjorda i samma material som rymdfärjor och skruvar i benproteser så de går inte att ta in eller ändra efteråt. Men vi är ju som crazy och living on the edge-människor. Typ som att vi helt spontant kastar oss in i äktenskap efter att ha känt varann i nästan 13 år, varit ihop i 11 och förlovade i fem).
  • Kollat upp lämpligt ställe för både middag och så kallad ”bröllopsnatt”.
    (Jag vet inte riktigt varför man ska ”sova borta” helt plötsligt. Vi kan väl hångla hemma. Det har vi gjort förr. Det måste vara för att man får käka hotellfrukost som man håller på med sånt. Jag tänker mest att det är smart att ha middagen och hotellet i samma hus så man kan ragla till sin säng enkelt på kvällen. (Alltså, den där familjemiddagen hoppas jag går på nån timme. Sen kan vi sitta i hotellbaren och ha det romantiskt på tu man hand = dricka drinkar och kasta popcorn på varann till midnatt)).
  • Talat om för de vänner och bekanta som undrat var de kommer in i bilden (de flesta har ingen kännedom om arrangemanget än) att bröllopsfesten blir först nästa sommar.
    (Datum ej spikat än, men jag gissar att av praktiska skäl kanske det blir ungefär vid min födelsedag. En tårta – två happenings. Om vi har hittat nån 25-åring att adoptera kan vi ha namngivningsfest också. Nåns hamster kanske har namnsdag också. Och så är det Danmarks nationaldag också. All party. Och ja – du är givetvis bjuden).

OFF:

  • Har ingen aning om var nånstans vi skall vigas.
    (Letar ännu lämplig plats i oktober i Stockholm. Dvs inomhus. Gärna på Djurgården eller i närheten eftersom middagsgrejen mest troligt blir i den hooden. Kollade om man kunde få tag på nåt kyffe på Grand Hotel. Men även deras minsta lilla salong kostade sisådär 8000 pix. Tycker det blir lite dyrt för 2-3 minuters ceremoni. Lägger hellre pengarna på skumpa).
  • Har ingen aning om man ska anlita nån som läser en dikt, steppar, spelar nån truddelutt på blockflöjt eller liknande.
    (Känner mig dock gravt skeptiskt till alla typer av underhållning som inte inkluderar människor utklädda till rymdvarelser eller dansar robotdans. Det är lite för seriöst för min smak. Jag skulle ju begå harakiri av pinsamhet om nån ska sjunga nåt innerligt och vackert om kärlek, medan vi står där och trampar och längtar efter terror-EBM eller lite growlande detah metal. Men känns det inte lite fattigt att gifta sig borgerligt och så går det snabbare än ett genomsnittligt svenne-samlag i TV-soffan? Kanske kan man hyra in clowner som gör ballongdjur?)
  • Ja, jag ska ha en svart klänning. Jag har bara inte hittat nån än. Det enda brudiga med den kommer att vara att det är en klänning. Skulle aldrig falla mig in att köpa en asdyr fluffmarängklänning som jag aldrig mer kan ha, så jag vill bara ha en fin svart klänning, utan fluff. Jag vet precis hur den ska se ut. Enkel, gärna i lite 20-talsstil. Korta ärmar, kort kjol. Det mest irriterande är att jag hittade en som såg ut nästan exakt så, men den var slut i min storlek. Nu ska jag leta upp nån sykunnig som utifrån en bild på den kan sy en ungefär likadan. Jag är mycket desperat när det gäller detta.
  • Brudbukett, har man det när man gifter sig borgerligt? Kanske inte, men jag vill ha en i alla fall. Och the bride is the boss. Men vad finns det för roliga blommor i oktober. Inte direkt mina favvoblommor som syrén och liljekonvalj i alla fall. Och jag har då aldrig sett nån som har tulpaner i sin brudbukett. Jag vill ha lila blommor. Finns det lila rosor? Lila gerbera? Finns det ens några fina lila blommor? Kanske svarta kallor? Äh, jag vet inte. Man kan ju inte ha värsta pråliga blombuketten när man gifter sig borgerligt. Usch, nu blir jag svettig igen.
  • Måste man ha nån som sminkar en och gör ens hår? Det kunde ju vara lite roligt att nån annan har kammat en dagen till ära…men ändå, det känns som overkill.
  • Finns det fortfarande bröllopsfotografer som tar en helt vanlig bild på en när man posar och inte ska göra nån hel dokumentärserie runt omkring? Jag vill ha nåt slags bildbevis på att det verkligen har hänt.
  • Kan jag tvinga honom att ha hög hatt och väst? Och glasögon med färgade glas? Och kravatt. Och vampyrtänder? Jag skulle tycka att det var piffigt om han såg ut som Gary Oldman i ”Dracula”.

Jag tror jag slutar nu. Det börjar bli läskigt. Inte bara för det där med vampyrtänderna.

Advertisements

5 reaktioner på ”Bridezilla report

  1. Annette skriver:

    Kunde jag skulle det bli säckpipa. Men det får bli på synten.
    Fast jag måste nog jobba den helgen, s**t också!

  2. Fru P skriver:

    fresior finns alltid och jag lovar att det går att hitta lila blommor typ rosor och nejlikor ock kallor så det så!

  3. Annette skriver:

    Gift er på matstället.
    Jag hade lila fresior i min brudbukett. Annars kan man färga in blommor, tror jag.
    Vi hånglade hemma – med ett antal nattgäster i lägenheten…
    Jag kan komma och spela temat ur Star Wars.

    • Det gick tyvärr inte, för då var vi också tvungna att abonnera nån sal som kostade skitmycket. Men vi funderar vidare.

      Har kollat fresior och de ser bra ut, plus att kallor ju finns både i mer svart och åt det lila hållet. Och rosor finns nog i alla fall i ljust lila.

      Wow, låter avancerat ;-)

      Det tycker jag låter som en ypperlig idé. På vilket instrument? Blockflöjt? Säckpipa?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s