Finfin fredagspresent no 2

Min mamma tycker mycket om blommor, plantor, krukväxter och allt sånt. Precis som jag. Skillnaden är kanske att hon har gröna fingrar medan jag har har svarta. Och det är inte av blomjord precis. Mer liemannen-svart. Mamma pysslar, donar och planterar. Allt prunkar och växer både inomhus och utomhus hos henne. Pelargonsamlingen, kryddträdgården och trädgårdslandet. Krukväxterna och rabatterna.
Hos mig är allt med blommor på predestinerat att dö, bara tjockbladiga gröna växter kommer ens på fråga. Men även de har mött sin nemesis i mig. Sakta men säkert (ibland snabbare än man hinner blinka) börjar de sloka, se ledsna ut, skrumpna och tappa blad. Jag vattnar, svär och plockar vissna blad. Hotar och lirkar. Men det är som förgjort. Här dör även de mest tåliga sorters krukväxter och mitt bästa växttips är sedan länge ”kasta och köp nya!”. Så det finns inget handlag med blommor som slagit igenom i mina gener.

Därför är det med en känsla av att lägga en dödens kalla hand på nåt som växer och frodas i all oskuldsfullhet som jag idag läste att min mamma döpt en nyupptäckt variant av blåsippa efter mig, sin förstfödda dotter. Där hon bor är det nämligen nåt slags blåsippsmutationsbälte och varje år upptäcker hon nya varianter av denna vårblomma i skogarna omkring. Sorter som botanikerna inte registrerat eller namngivit. Förra året fick hon namnge en nyupptäckt och valde att döpa den till namnet på området där den växer. Men i år var min tid inne.

Tydligen är just blåsippor med dubbla blommor (rätt olika de som man vanligen förknippar med typiskt blåsipps-utseende) ett hett byte för trädgårdsfantaster runt om i Norden, och mamma skickar blåsippsfrön kors och tvärs. Det känns lite fint att den här blomman som är rosa (och mest ser ut som en ros fast det är en blåsippa) officiellt fått mitt namn och kommer att dyka upp i folks trädgårdar.
And now my name will echo in eternity…muahahaha…
Oj, fick jag storhetsvansinne nu?

Men den är fin. Och jag är mallig. Och jag hoppas den inte dör nu.

Advertisements

En reaktion på ”Finfin fredagspresent no 2

  1. Jenny skriver:

    Första tanken: ”Oj! Är den riktig??” Andra tanken: ”Oj! Blåsippa??”

    Vad häftigt – den är jättefin! Som du säger, mer som en ros än en blåsippa. Passar fint till sin namne, tycker jag!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s