Veckans boktips: ”Gör vad du vill”/Erlend Loe


Jag är så glad att jag har börjat läsa igen. Eller, klart jag har läst hela tiden, men annat än tidningar och väldigt lättuggade deckare (som jag dessutom harvat mig igenom i snigelfart). Men det beror ju inte bara på tröttheten, utan också på att jag inte tagit mig tid. Och inte haft lust. Längtan, men inte lust. Skillnad. Men nu när jag faktiskt satt mig ner med en riktig hårdinbunden bok och tagit mig en läspaus då och då så har jag kommit på att böcker ger ju så mycket mer än att vara ett tidsfördriv. Man lär sig saker, får nya idéer och tankar och får genom det energi. Lika väl som att få inspiration genom att prata med en annan människa så kan man ju få den genom att läsa vad någon har skrivit. Plus att man kan lägga ifrån sig den när man tröttnar. Svårare med människor in the flesh.

Nu är det ju knappast några tunga böcker fyllda med fakta och filosofiska spörsmål jag plöjt de senaste veckorna. Men kanske får man ”trappa upp” lite långsamt och inte ta sig an någon tegelsten innan man blir varm i kläderna igen.
Har precis avslutat Erlend Loes Gör vad du vill” (en av böckerna jag fick med hem från min ”skaffa lånekort”-utflykt). I grunden är det en sorglig bok, men Loe är ju den absurdistiska humorns mästare och får även en 18-årings självmordsprojekt att bli stor underhållning i all sin tragik.
Norska Julies familj har dött i en flygolycka i Afrika och hon är ensam kvar med ett stort hus och massor av pengar, och ingen vilja att leva vidare. Boken är hennes dagbok där hon beskriver olika snillrika planer för att ta livet av sig, hur irriterad hon är på sin skenheliga psykolog och sin djurälskande väninna som tror att samvaro med djur ska bota alla depressioner. Efter ett misslyckat självmordsförsök sticker hon iväg på nåt slags jorden-runt-turné som går ut på att hon försöker resa med så många flygbolag som möjligt  i hopp om att hamna på ett plan som störtar. Under tiden hinner hon bland annat att ragga upp denkoreanske OS-mästaren i short track, bli krönikör i tidningen ”Självmördaren” och påbörja en roman.

Jag har börjat fundera på att skriva något om någon som inte är jag själv. Fick en idé medan jag låg och dåsade tidigare idag. Hon kan heta Solfrid och vara världens trevligaste och snällaste och komma från en by på Vestlandet och hennes farmor och farfar har varit missionärer i Kongo och pappan är präst och mamman leder bondkvinnornas hembygdsförening, och sedan ska det gå så makalöst illa för Solfrid, det ska gå käpprätt åt helvete.

Jag såg i New York Times att fågelviruset (självaste H5N1) har kommit till Rumänien och att det möjligen har muterat så att det kan smitta människor. Först tyckte jag synd om dem, men sedan började jag tänka på det som en möjlighet. Tänk om jag skulle flyga dit och leta upp en sjuk fågel och försöka bli vän med den?

Jag upptäckte förresten nyss att det fungerar bra att skriva om Solfrid när jag är arg. Då blir jag ännu hemskare mot henne. Jag skrev ett kapitel som heter Satan lurar Solfrid att suga kuk. Stackars Solfrid.

När jag frågade om Bangkok är en farlig stad sa hon nej, att den var väldigt säker för att vara så stor, och  det kändes som ett slag i ansiktet. Jag trodde att en stor stad som den här var farlig och att vad som helst kunde hända och att lynchningar och rysk roulette låg nära till hands om man slank in på bakgatorna. Jag måste göra en närmare undersökning av vilka platser i världen som verkligen är farliga.

När jag skrev om Solfrid alldeles nyss var jag osäker på om kuk stavas med ett eller två k, så jag googlade det på hotellets business-center och kom fram till att kukk förekommer 1 090 000 gånger och kuk 4 370 000 gånger, alltså stavas det kuk och det betyder i sin tur att det finns en förekomst av ordet på var och en av Norges invånare, åtminstone på ett ungefär. För varje människa i Norge finns en kuk på nätet.

—-

Jag har studerat listan över lömska resmål och kommit fram till att Afghanistan, Irak, Den demokratiska republiken Kongo och Somalia har områden där faran i att uppehålla sig karaktäriseras som enorm. Det betyder enligt Forbes Magazine att ekonomin har kollapsat, att lokala myndigheter är korrupta eller ickeexisterande och att lag och ordning alldeles har brutit samman. Det är mitt i prick för mig. Afghanistan och Irak tror jag inte jag orkar med. Kidnappningar som slutar med att offren dödas på olika bestialiska sätt av människor som ropar Allah är stor, vill jag inte ha någonting att göra med. Det får finnas gränser.

Om ni inte vill läsa om Julies öden och äventyr efter dessa utdrag ur boken ”Gör vad du vill” av Erlend Loe så är ni tråkiga människor och förtjänar inte mina fina boktips.  Då tycker jag ni förtjänar att kanske läsa nåt av Liza Marklund. Eller se ”Arn”-filmen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s