Ondskefulla bebisar

Kan inte låta bli att tycka att den danska konstnären Nina Maria Kleivans fotoserie ”Potency” är ett intressant och tankeväckande, och framför allt humoristiskt verk.  Som ett brev på posten kommer förstås kommentarer om att det är ”ett övergrepp”. För den som inte känner till verket är det en fotoserie där konstnärinnan iklätt sin då runt halvårsgamla bebis Faustina (att döpa en unge till ett sånt namn är ett långt större övergrepp i min mening) olika diktatorers uniformer. Visst, på ett sätt spekulativt. Men det är ju också avsikten. Effekten mellan det oskyldiga, söta lilla barnet och det vi förknippar med sinnebilden för ondskan. Hon säger själv att hela tanken med konstverket är just det, att väcka tanken på att ”ondskan finns i oss alla”. Hitler, Pinochet och Idi Amin var alla knubbiga små bebisar en gång. Onda redan då, eller oskuldsfulla? Det är ju en tanke jag tycker man bör bära med sig, att potentialen att bli både ond och god (om man nu ska svänga sig med såna abstrakta och ganska meningslösa begrepp) finns i alla. Dessutom är det väldigt roligt att se en bebis med Hitler-mustasch. Om man har den sortens humor alltså.

Jag tycker även att Nina Maria Kleivans egen bakgrund gör att konstverket har ännu större relevans. Hennes pappa var norsk motståndsman under andra världskriget, och satt sen i tyskt fångläger och hon har judisk släkt. Jag tror att det är väldigt svårt att ha ett sånt arv och göra ett sånt här projekt utan att ha en djupare tanke bakom. Tvärtom ger det hennes fotoserie en helt annan kontext. Det verkar också som att den enda bilden som upprör är den där ungen har Hitler-uniform. Det kanske helt enkelt beror på bristande allmänbildning och närmare geografisk koppling. Idi Amin, Josef Stalin och Pinochet är ju inte heller direkt några sköna och keliga snubbar med rena händer. Det är intressant hur man kan bli så där selektivt upprörd.

Jag kan tycka att mycket som kallas konst lägger mer tid på att provocera än att förmedla nåt, men provokation är ju en sorts kommunikationsmedel, även om det sällan blir särskilt bra när det är huvudsyftet. I det här fallet tycker jag att provokationen är sekundär. Och btw så är konstverket tio år gammalt och Faustina är nu 11 år. Och ännu inte diktator…

Bildserien

I så fall tycker jag att det är läskigare och mer tveksamt med de där bilderna på nyfödda, sovande bebisar som ”stylats” och fotas. I princip är det väl samma sak (förutom att det inte har nåt konstnärligt syfte annat än att man ska tycka att bebbarna är söta i sina små mössor). Men det är ändå nåt obehagligt över bilderna som jag har svårt att sätta fingret på.

Bildserien

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s