En lattjo liten pryl

Den här lilla liraren (ja, det är mitt nya favvo-uttryck, tillsammans med ”alla tiders”. Pilsnerfilm är det nya svart) satt utanför min port och solade när jag kom hem efter min stressiga förmiddag (åka till sjukhuset, tappas på blod, vara omåttligt förkyld och snorig, åka hem). Då gör det inget att den obarmhärtiga (och för all del mycket efterlängtade) vårsolen mest tinar isiga gångbanor till vattnig blankis och börjar avslöja lera, grus, ciggfimpar, hundbaj och gammalt skräp. Det gjorde heller nästan inget att vår hiss är avstängd för renovering för andra veckan nu och att nån festprissegranne har trashat en glasflaska i trappuppgången så att det är glassplitter och öldoft all over.

Inte bara satt denna lirare där i vårsolen. Även hans kompis solade en bit bort. Men han var lite blygare och skuttade ur bild.
(Oskärpan är avsiktlig konstnärlighet…eller så var jag så exalterad att jag lite glömde invänta fokus innan jag tryckte. De där små lirarna är ju nervösa av sig och sticker innan man hinner blinka, så jag försökte vara snabb . Inte min bästa gren).

Advertisements

2 reaktioner på ”En lattjo liten pryl

    • evilbunny skriver:

      Vem tycker du att jag ser ut som? Runar? Mitt mest effektiva vapen skulle ju vara att skrämma ihjäl den. Dessutom tror jag inte kaninkött är så gott, de äter ju inget vettigt de små gynnarna. Nåt maskrosblad hit och dit.

      PS. By the way, jag går inte på så lätta provokationer. Kaniner är söta, men jag har en mössa med kaninpäls så jag är helt igenom ond. Sött djur idag – nåns mössa eller middag i morgon.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s